Vet inte vart jag ska börja. Har så mycket tankar i huvudet efter dagens xtra vaganza möte.

Det har ju inte gått sprikrakt neråt i vikt för mig dom senaste veckorna. Skulle kunna säga att jag står på en platå och inte kommer någon vart riktigt. Med tanke på den tid och energi jag lägger ner på träning och bra mat borde jag väga mindre tycker jag?

MEN, samtalet med min hälsokunsult fick mig en riktigt tankeställare. Jag tränar för hårt och för mycket och äter för lite för att förbränna fett. Min kropp vill inte förbränna så mycket som jag vill. Den "törs inte".. jag är på gränsen till "träningsanorexi", (Har för den delen aldrig hört det ordent?)

Men iaf. Jag mår dåligt av att inte träna, jag vågar inte ha vilodagar knappt, får jag inte träna mår jag inte bra, jag får panik. Helst utav allt skulle jag vilja träna jämt, precis hela tiden. Jag blir stressad av att inte hinna träna... Jag måste helt enkelt lugn mig lite! Och äta mer.. Fan det är inte lätt att hitta en bra balans. Sen är jag alltid stressad och sover dåligt vilket också påverkar viktnedgången. Jag tänker ständigt på min viktminskning.

Aa, jag vet inte vad jag ska skriva, vill bara gå ner i vikt. (Men hur känns det som?)

Vågen visade iaf 67,4 kg idag på deras våg (på em). Så jag är helt klart nöjd. hade även gått ner i fett % vilket ju är bra. Nu försöker jag bara fokusera på hur jag ska gå vidare för att skaffa en bra balans mellan träning och bra mat. Kommer nog fundera på det hela natten är jag rädd.

Nu kan jag bocka av ett mål jag hade.

Nämligen att få på mig mina skinnbyxor som jag köpte i New York för typ 3,5 år sen. Har inte använt dem sen dess... Nu får jag på mig dem och det känns så fantastiskt underbart!! :D

Målet känndes så långt bort, kan kanppt fatta att det är sant. Dom är såå snygga också!

Tiden går så fort.

3 år och 9 månader har det gått sedan jag åt mitt sista godis/chips. Snart 4 år!

För evigt eller när ska jag "börja" igen?

Klarar mig skitbra utan godis och chips. Det är sällan jag blir sugen på det!

Men grejen är den att skulle jag ta en godis så skulle det sluta med en hel påse... Jag har jättesvårt att hantera sånna situationer tyvärr. Därför är det enklare för mig att vara utan det helt för då finns ingen risk att det bär iväg. Visst det kanske låter tufft att vara utan godis så länge men jag beundrar er som t.ex äter godis en gång i veckan eller så. Det krävs nog mycket mer självdisciplin för det? Iaf för mig.